Andra Sidan Atlanten

Jag har börjat inse hur mycket jag faktiskt saknar mitt liv i DC. Jag har varit i Califronien, hos min nya värdfamilj i nästan exakt tre månader men ändå känns det inte 100. Det är inte familjen det är fel på utan snarare livet i allmänhet här. Det är för långt till nästan allitng, mina vänner bor längre bort, de är inte heller lediga under samma timmar som mig. Jag saknar att ha Izzy som värdbarn, för att hon var så lätt att ha och göra med och för att vi klickade hur bra som helst. Jag saknar Dan, Mariia och Chloe som fortfarande är i DC, sen saknar jag alla andra som jag lärt känna i DC under mitt år där som har åkt hem. 

 

Att träffa människor har jag aldrig tyckt är svårt, inte heller att få vänner, men det är någonting med att flytta och börja om från början IGEN som jag tycker är jobbigt. Mina vänner från första året känns mer "äkta" om man kan säga det så. Här har jag två som jag umgås med flititgt, Paulina och Chrissy. Jag har andra vänner också men det är dem man träffar på helgerna och går ut med, inte de man sitter i sängen med och äter choklad medan vi tittar på film. 

 

Nej.. Allting är bara väldigt annorlunda detta året och det är delvis därför jag inte skriver här, förutom om det är någonting kul jag har gjort. Men jag gör nästan ingenting annat än att ligga vid poolen (det kan jag väl kanske inte klaga på). Men jag vill kunna springa rundor under dagarna och det känner jag bara att jag inte kan. In närheten finns Stanford University, vilket jag har besökt ett flertal gånger.. vi har inga malls i närheten. San Fransisco ligger 1,5 timme bort med tåg och jag är trött på Palo Alto efter att ha tillbringat alldeles för mycket tid där med att dricka kaffe och äta, för att det är det enda jag kan göra där ändå. 

 

Jag saknar DC och mitt liv där, men jag ångrar absolut inte att jag flyttade till Los Altos Hills, California, annars hade jag inte träffat mina nya vänner och inte heller rest till de destinationer jag ska till.