Jag vet inte ens vart jag ska börja. Jag ligger i en bäddsoffa i källaren i mitt så kallade hem. Om ett par ynka timmar är detta inte längre mitt hem, om ett par timmar sitter jag på ett flygplan över Amerika och väntar på att jag ska få landa i San Fransisco och bli upphämtad av min nya familj. Jag kommer sakna Izzy mer än jag kan beskriva med ord och att få krama om sina vänner här utan att ha en aning om när man ses igen. Att ha vänner i Brasilien, Mexico, Finland, Tyskland och USA är underbart tills man inser hur svårt det kommer vara att ses dagen man flyttar ifrån varandra.
Min sista helg i DC spenderade jag med den nya au pairen, Kathi och alla mina vänner. I lördags åkte jag och Kathi in för att möta upp Mariia efter hennes klass i DC, där visade vi Kathi runt och njöt av solen och 16°C värme. På kvällen hade jag min avskedsmiddag på min favoritrestaurand i Georgetown, Ristorate Piccolo. Efter det gick vi på en konsert, Mariia, Chloe och jag. Mariia och jag åkte hem vid ett, satte oss i sängen, åt korv stroganoff och insåg att det var sista gången på länge som vi skulle få ha en sleepover.
Söndag spenderade jag framför allt med Kathi, eftersom jag behövde visa henne runt. Vi hade Izzy i ett par timmar och framåt kvällen kom Dan över medan jag bakade kakan vi skulle ha när hela släkten kom över. Alla kom över på kvällen för att hälsa Kathi välkommen och säga hejdå till mig. Jag kommer verkligen sakna det här, Bethesda har trots allt varit mitt hem i ett år.
Idag kom flera styckna av mina vänner över och vi satt i vardagsrummet/källaren hela kvällen och bara pratade och umgicks, och Chloe slog oss alla i frågor om musik från 80-talet. Dukitga jag kunde i alla fall Bryan Adams och Michael Jackson.
I don't know where to begin. I'm lying down in my pull-out-couch right now in my so called home. In a few hours this will no longer be my home, and in a few hours I am sitting on an airplane over America, waiting to land in San Fransisco and being picked up by my new family. I am going to miss Izzy more than I can describe in words. Hugging your friends here, not knowing when the next time you'll see them, is hard. Having friends in Brazil, Mexico, Finland, Germany and USA is wonderful until you realize how hard it is going to meet everyone again the day you move away.
I spent my last weekend in DC with the new au pair, Kathi, and all my friends. On Saturday Kathi and I went to DC to meet up with Mariia after her class. We showed Kathi around, and enjoyed the sun and the fact that it was 16°C outside. In the evening I had my goodbye dinner at my favorite restaurant in Georgetown, Ristorante Piccolo. After that Mariia, Chloe and I went to a concert. Mariia and I went home, sat on my couch and had swedish sausage and realized that it would be the last time (in a long time) that we would have a sleepover.
On Sunday, Kathi and I spent the day together because I had to show her around. We had Izzy for a few hours and when the evening came Dan walked over while I was making cake. The enitre family came over around 7pm to welcome Kathi and hug me goodbye. I am really going to miss it here, Bethesda has been my home for a year now.
Today my friends came over and we sat in the livingroom/basement all evening and just talked and hung out. Chloe won the music quiz we were playing. At least I knew Bryan Adams and Michael Jackson.
0 kommentar(er)
